Kritikalitetsanalys – vad det är och varför det är viktigt

Uppdaterad 2026-09-18Publicerad 2022-09-01

Annette Larsson

6 minuters läsning

Vad är en kritikalitetsanalys?

Kritikalitetsanalys är en metod för att synliggöra risker för produktionsbortfall och att förstå konsekvenserna av bortfallen. Inom underhållets värld handlar det oftast om haverier i teknisk utrustning.

Varför göra en kritikalitetsanalys?

Underhållsekonomi handlar som allt annat om att hushålla med begränsade resurser och att fördela de begränsade resurserna över ett stort antal områden. Det finns helt enkelt inte möjlighet att lägga lika mycket resurser på allt. Därför är det viktigt att välja ut rätt värdeskapande aktiviteter och att fördela aktiviteterna till rätt platser.

Med en kritikalitetsanalys blir det enklare att prioritera och styra begränsade resurser som personal och reservdelar mot enskilda problemområden när analysen svarat på vad som egentligen är viktigast.

Som underhållschef kan systematiken vara till stor hjälp i det utmanande budgeteringsarbetet.

Objektiva data särskilt gynnsamt

Objektiva data är en särskilt gynnsam förutsättning för att analysen skall fungera. Det är vanligt att olika roller har olika uppfattning om vilka enheter som är mer kritiska än andra, därför är det viktigt att poängsätta enheterna utifrån risk och konsekvens. Olika risker väger dessutom olika tungt, hälsomässiga risker är naturligtvis högst prioriterade medan ekonomisk påverkan har lägre prioritet.

Så börjar ni göra en kritikalitetsanalys

Till att börja med har olika individer olika uppfattningar om hur ofta en enhet orsakar produktionsstörningar, därför är det extra viktigt att ha bra data att luta sig tillbaka mot i underhållssystemet. Genom att kolla igenom alla stängda arbetsorder går det att fastslå vad som utgör ett större problem än något annat.

När ni gör en kritikalitetsanalys kan ni i underhållssystemet under respektive enhet se vilka historiska fel som förekommer, hur lång tid det tog att avhjälpa felen och vad konsekvenserna blev.

Kritikalitetsanalysen är en bra början för att göra rätt prioriteringar. Andra saker värda att fundera på är tillgången till reservdelar, finns delarna 1-2 dagar bort eller flera veckor bort? När ni har all information kan ni bestämma hur många reservdelar ni behöver ha hemma och vilka ni inte behöver ha hemma.

Poängsätt risker och konsekvenser

Samla en grupp expertiser såsom underhållstekniker, elektriker och maskinoperatörer och välj ut cirka 30 enheter beroende på anläggningens storlek och fokusera på dessa. Tillsammans kan ni i samförstånd och med stöd av data i underhållssystemet poängsätta enheterna utifrån risk och konsekvens.

SKF delar in kritikalitet i ett antal kategorier och viktar dem olika tungt. Vi har utgått från det och landat i fyra områden: skydd och miljö (vikt 10), produktion (vikt 8), kvalitet (vikt 4) samt tidsbehov och underhållsmässighet (vikt 2). Sätt en konsekvens från 1 till 5 och en sannolikhet från 1 till 3 för varje område. Riskvärdet blir konsekvens gånger sannolikhet, och alla fyra riskvärden vägs sedan ihop till en totalpoäng mellan 1 och 15 som avgör klassen. Vikterna gör att en risk för människor eller miljö slår igenom hårdare än att ett byte tar lite längre tid.

När ni sammanställt riskvärdena kan ni avgöra hur mycket resurser utrustningen skall få i form av inspektioner, förebyggande underhåll eller uppkopplade sensorer.

Summan ger en A, B eller C-klassning, A är högsta prioritet. En A-utrustning skall genomgå fler inspektioner och förebyggande åtgärder. Ni kan också koppla upp enheten med sensorer för tillståndsövervakning i realtid och därmed säkerställa att bli notifierad så fort något händer.

Det viktiga är inte att graderingen skall bli korrekt från början, det är viktigare att ni har kommit fram till graderingen tillsammans och att den går att justera. Om en C-klassad utrustning skulle visa sig vara en flaskhals och därmed stoppa en linje kan ni flytta upp graderingen efter haveriet, då kan olika avdelningar enas bakom en fungerande process.

Exempel på A-, B- och C-klassad utrustning

Vilken klass en enhet hamnar i avgör ni alltid utifrån er egen anläggning. Samma utrustning kan vara A-klassad i en verksamhet och C-klassad i en annan, beroende på bransch, redundans och tillgång till reservdelar. Här är tre typiska exempel.

A

A-klassad – högsta prioritet

Trycksatta anordningar under fortlöpande tillsyn

Tryckkärl, ångpannor och trycksatta rörledningar som omfattas av fortlöpande tillsyn (FLT) är klassiska A-enheter. Ett haveri kan få allvarliga följder för både personsäkerhet och miljö, och kontrollerna styrs dessutom av lagkrav. Här ska inspektionerna ligga med fasta intervall i underhållssystemet så att ingenting faller mellan stolarna.

Andra exempel på A-utrustning

• Huvudpumpar utan reserv, till exempel i en avloppspumpstation eller ett vattenverk
• Flaskhalsmaskiner som stoppar hela produktionslinjen
• Utrustning där ett oljeläckage påverkar livsmedelssäkerheten

Åtgärder: FU, inspektioner, sensorer

B

B-klassad – medelhög prioritet

Elmotorer och drivningar på transportörer

En växelmotor som driver en transportör stoppar flödet när den havererar, men motorn går i regel att byta inom rimlig tid om reservdelen finns hemma. Regelbundna inspektioner och förebyggande underhåll – till exempel kontroll av lager, vibrationer och olja i växeln – fångar upp slitaget innan det blir ett oplanerat stopp. Visar det sig att transportören är en flaskhals som stoppar hela linjen flyttar ni upp klassningen.

Andra exempel på B-utrustning

• Dubblerade pumpar och fläktar där en enhet kan täcka upp för en annan
• Kompressorer med reservkapacitet
• Maskiner där ett kortare stopp går att ta igen inom skiftet

Åtgärder: Inspektioner + FU

C

C-klassad – lägre prioritet

Gaffeltruckar när det finns fler i flottan

Har ni flera truckar kan en annan ta över när en står still, och konsekvensen av ett haveri blir liten. Då gör förebyggande underhåll med längre intervall, eller avhjälpande underhåll, mer nytta än täta inspektioner – så att resurserna räcker till A- och B-utrustningen. Förarens dagliga kontroll före användning gäller förstås oavsett klassning.

Andra exempel på C-utrustning

• Standardelmotorer med reservdel i förrådet
• Belysning, mindre fläktar och hjälputrustning
• Givare och ventiler som går snabbt att byta

Åtgärder: FU - Längre intervall eller avhjälpande underhåll

Ett haveri är inte det andra likt

Det är inget problem att köra utrustning till ett haveri förutsatt att påverkan är låg samtidigt som reservdelar finns hemma och åtgärden är snabb. Om felet är enkelt att åtgärda och dokumentation finns i underhållssystemet gör inspektioner och förebyggande underhåll mer nytta någon annanstans. Om utrustningen däremot kräver specialistkunskap är det bättre med regelbundna inspektioner och FU. Kom ihåg att haverier oftast uppstår utanför normala arbetstider 07:00-16:00.

Utrustning kan också vara redundant det vill säga att det finns flera motorer, pumpar o.s.v. som täcker upp för den havererade enheten. Gå inte i fällan att klassa för många enheter som kritiska, då förlorar analysen sitt syfte.

Gör också gärna en kritikalitetsanalys även när ni installerar ny utrustning.

En annan viktig faktor att ta i beaktande är vilken bransch ni verkar inom. Ett oljeläckage på en livsmedelsindustri är en väldigt allvarlig händelse, samma händelse på en stålindustri däremot spelar inte lika stor roll för hälsa och kvalitet.

Summering

Kritikalitetsanalys är ett bra hjälpmedel för att få resurser att räcka till. Genom att samla olika intressenter runt analysen går det också att uppnå en högre grad av samarbete och att överbrygga organisatoriska hinder. Data i underhållssystemet kombinerat med förflyttning upp eller ner över tid kommer få er att träffa rätt till slut och välja rätt underhållsstrategi för rätt enhet.

Kontakta oss för ett samtal kring hur vi kan öka tillgängligheten i er anläggning.

Lycka till med förbättringsarbetet!